Translate

fredag 11 november 2016

Stockholm, en stad som slutat fungera

Skriver normalt om säkerhets- och försvarspolitik, brukar inte skriva om odugliga kommunala förvaltningar och beslutsfattare, men nu kan jag bara inte låta bli.

Vill man kan man lägga en beredskapsaspekt på inlägget. Vad om en större katastrof skulle drabba staden?

Idag gjorde jag två längre utflykter till fots i innerstaden. Hade jag varit utlänning hade jag dragit slutsatsen att jag hamnat i en stad där det inte finns några ansvariga för att grundläggande samhällsservice ska fungera, alternativt att staden är så korrupt att de som borde vara ansvariga tillsats på andra meriter än kompetens (och kanske också stulit avdelade pengar för att satsa på projekt som främjar deras egna intressen) - ett illa organiserat u-land av värsta sort.

Snart två dygn efter det att det stora snöfallet slutat är de flesta trottoarerna oframkomliga. Människor tvingas ut i moddiga körbanor för att ta sig fram (själv hjälpte jag två mammor med barnvagnar från trottoaren till ut i gatan, bland bilarna, då trottoaren var omöjlig att använda på grund av tjocka ojämna isvalkar, snömodd och halka).

Under mina två utflykter såg jag inte en enda plogbil eller annan maskin som röjde snö. Inte heller såg jag till en enda människa med skyffel eller andra verktyg som försökte göra trottoarerna framkomliga.

För en halvtimme sedan (under min andra utflykt) hade trottoarerna blivit än halare. Det hade börjat frysa till. Att sand och salt skulle kunna minska risken för fotgängare att falla omkull och eventuellt bryta armar och ben tycks var en noga fördold hemlighet i Stockholm. Eller så saknar man förmågan att organisera ens en rudimentär halkbekämpning.

Att det inte inom två dygn efter att snöfallet upphört pågår en effektiv snöröjning och halkbekämpning kan knappast betecknas som något annat än grav inkompetens. Stockholm är knappast en stad där snöfall kan betraktas som en oväntad och omfattande naturkatastrof som det ska ta flera dagar att bemästra.

Självfallet kan det vara så att de ansvariga inte alls är inkompetenta och dumma, de är bara extremt cyniska. Varför slösa pengar på snöröjning och halkbekämpning när snön ändå kommer att smälta bort. Några dagars besvärligheter kommer snart vara bortglömda. Varför lägga energi på att lösa problemen, det kan också kräva jobbiga beslut, bättre att göra ingenting - något ansvar kommer ändå inte att utkrävas.

Dessutom, de ökade sjukvårdskostnaderna på grund av fler benbrott och andra skador belastar inte stadens budget. Pengarna vi slipper lägga på snöröjning etc ut kan vi istället använda till våra personliga favoritprojekt. Att en och annan kan få lite besvär av sitt brutna ben, eller att någon mamma med barnvagn blir påkörd är inte vårt problem.

Kanske det vore en lämplig uppgift för några journalister att försöka gräva fram vilka planer som fanns (alternativt inte fanns), vilka beslut som efterhand fattats (eller inte fattats) för att bemästra situationen och kanske inte minst identifiera vilka som är ansvariga för att det ser ut som det gör. Det senare för att dessa ska kunna bytas ut mot några förhoppningsvis dugligare personer.

3 kommentarer:

  1. Känns mer och mer som att Sverige är ett land i djup ekonomisk kris, men att man trixar med budgeten för att fixa illusionen av ett land som fungerar ..

    SvaraRadera
  2. Det Du upplevde i Stockholm var "jämställd snöröjning".

    - Rimligtvis ska minst 40% av snöröjarna vara av det minst representerade könet för att det ska bli bra.

    Om det tar Försvarsmakten årtionden att anskaffa utrustning anpassad för kvinnor, så är det inte orimligt att en kommun, som saknar stöttning av ett eget materielverk behöver några år.

    http://www.dn.se/sthlm/trafikborgarradet-snorojningen-har-inte-fungerat/

    SvaraRadera
  3. Hej,

    Min mor var på besök i Stockholm, dagar du nämner, MHS-Bostäder, Sandelsgatan, för att besöka min syster som jobbar på HK. Min mor bevittnade och upplevde själv hur hon fick kämpa sig fram, med resväska, oplogade miljö.

    När jag var värnpliktig, vilket jag var ända in till "the bitter end"!

    Var Du en tid min brigadchef, och jag en av dina plutonchefer.

    Efter grundutbildningen hann jag under 90-talet med 2 KFÖ och 2 SÖB inom min professionalitet i försvaret jag utbildades för i slutet av 80-talet.

    Utöver de har jag genomfört flertalet frivilliga 1- till 2-veckorsutbildningar, och avlönats av staten genom att staten stått för resor, logi, uppehälle, utbildning och kompensation för lönebortfall. Vid nämnda utbildningstillfällen!

    Jag blir fruktansvärt frustrerad, inte över själva innehållet eller budskapet, utan mer över den beväpningen de har? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23963122.ab

    Min pluton tilldelades AK5 1995. Men vi var utbildade med A4.

    Vi är utbildade för krig och för att föra det fria kriget! Vi har god lokalkännedom!

    Men vi är dränerad på utrustning och materiel för att ens gå i statusen "Fria Kriget", även om vi haft tillgång till allt dränerat är organiseringen borta. Det blir svårt att organisera oss, få rätt kompetens på rätt plats.

    Jag har fått erbjudandet att gå med i Hemvärnet, som typ malaj/menig G!

    Men det kan de bara fetglömma bort!

    Hälsningar
    Micke

    SvaraRadera